Om att andas. Och kanske blinka ...

Igår var det galenskap. Läkarbesök hos nya läkaren som ev missade kursen om psykisk ohälsa. Han har inte riktigt koll på vilka symptomen är vid utmattningssyndrom. Det tar på krafter jag inte har att behöva förklara allting två gånger och ändå inse att han nog inte riktigt förstod vad jag sa. (Någon dag ska jag ägna ett inlägg åt bara honom.) Väl hemma slet jag tag i dammsugaren i ren frustration. En seriös jakt av dammråttor inleddes. De hade börjat växa sig större än katten och risken var att jag skulle behöva kalla in min bror, jägaren, för att avliva dem om de fått växa sig snäppet större. Här glömde jag att vila. Jag ser det nu. I efterhand. Sen kom sonen hem. Matfix, mammamåsten, pannkaksstekning och matsäcklsplanering inför dagens schackturnering. Strandad kommunikation med min räddare i nöden. Vetskapen om att jag måste ta mig till min arbetsplats under helgen. Eftersom jag inte kan köra bil några längre sträckor så var jag dessutom tvungen att få tag på en människa villig att agera chaufför och moraliskt stöd. Och med tanke på att jag mest troligt kommer att bryta ihop en skvätt någon gång under resan så krävdes det en stabil och trygg person Någon som jag kan bryta ihop i lugn och ro inför. Många tankar för en trött hjärna. Många göromål för en utmattad kropp. Allt för stor miss att inte vila under en dag som denna.

Så ... När sonen väl hade lagt sig, alla pannkakor var stekta och min stödperson (så tacksam över mina underbaara vänner) var funnen kunde jag till slut och äntligen ägna mig åt ett rejält haveri. Resten av kvällen ägnades således helhjärtat åt tårar, oro, inre stress och lite härlig ångest i ett underbart befriande virrvarr. Riktigt fint fredagsmys helt enkelt. My kind of a perfect fucking fredagskväll så att säga. Det är så det blir ibland i min värld just nu. När det händer saker som jag inte riktigt har förutsett. När det har varit lite för mycket. När jag missat att vila mellan varven. När jag glömt av att andas.

Idag har jag fått betala. Totalt dränerad på energi. Bara vila och ligga på spikmattan hela dagen. Några avbrott för krishantering av förlorande son på schackturnering. Ikväll är jag extra glad över att sonen är hemma. Jag slipper ha ångest över allt kul jag missar. Jag slipper fundera över om jag kanske skulle orka. Jag slipper välja mellan alla roligheter. Blues på Cookin, Beyond Silence på Sticky Fingers, nån annan musik på Blue Velvet. Och jag slipper ta en Sobril för att orka med en kväll på galej. Eller ja, galej och galej, det brukar mest sluta med att jag sitter och fånglor, lyssnar förstrött på musiken och längta mig hem till lugnet och ensamheten. Idag är valet hur som helst lätt. Egentligen är det ett ickeval. Det blir godis, soffa, mello och en nöjd son. Och andas. Och kanske blinka ...