När det gått för många dagar utan själslugn. När allting liksom varit lite för mycket lite för länge. När jag nästan inte kan andas. När ångesten river och skaver lite i bakgrunden hela tiden. Sådär lagom lite för att jag inte ska glömma av den. Som om om den bara vill göra sig påmind. När vad jag än gör inte hjälper. När jag inte kan komma till ro av mig själv. När jag vet att det enda som kan få mig att landa är kärlek och närhet. När jag vet att den människan finns som kan ge mig det, att han finns, han som kan göra mig lugn, han som kan få mig att andas, han som kan tvinga min kropp till avslappning. Och när jag vet att han kommer imorgon. Då blir det en aning lättare att stå ut. När han är allt jag önskar ...
Så fantastiskt att ha någon att längta efter när livet går alldeles för fort. När man inte orkar med.
SvaraRaderaUrsäkta min snurriga hjärna. Men jag stavade liksom fel till min sida.
RaderaKämpa på. Solen går upp även i morgon och det kan bli en helt fantastisk dag.
Ja visst är det fantastiskt. Både att har någon att längta efter och att ha någon som finns där och plockar upp en när man trasats sönder.
RaderaKikar genast in på din sida.