Kom ge mig mod ...

När kärleken kommer till en. Efter år av tomhet, styrka, beslutsamhet, förvirring och rädsla. När kärleken kommer då. Utan att man är förberedd. Då drabbas man. Så jävla hårt. Av så otroligt mycket. Det är murar som ska rivas, hjärtan som ska mjukna, tankar som ska trasslas ut, själar som ska värmas upp och mod som ska plockas fram. Och så den där tilliten. Det svåraste av allt. Att våga lita på en annan människa. Att våga göra sig så sårbar som man blir när man släpper in, när man visar sig, naken utan skydd. Att lita på att den man visar sig för kommer stå pall för det den ser, klarar av att vårda det den får, vill finnas kvar efter man blottat sig. Att kasa sig ut och våga lita på det. Vilken total galenskap det är. Så vansinnigt svårt, stort, skrämmande, underbart ... Allt i ett enda virrvarr. Hur vågar vi egentligen.

Men när vi väl sen vågat. När vi landat. När alla känslor är ett faktum. När kärleken växt sig stadigt starkare. När vi känner att vi älskar. När vi inte vill leva utan varandra. När all tid tillsammans är lugnande och helande. När all tid utan varandra går åt till att tänka, känna, längta. När det är så. Då vet vi att det är värt det. Då vet vi att utan kärlek vill vi inte leva. Då vet vi att vi måste ta alla chanser alltid. Vi måste vara modiga. Vi måste våga slänga oss ut ur den trygga, kärlekslösa ensamheten och in i den otrygga, kärleksfulla samhörigheten. Jo, jag vet. Kärleken kan vara mer trygg än otrygg. Men för en skeptiker, en cyniker, en bitter trasdocka och ett kontrollfreak ligger känslan av otrygghet alltid på lur. För hur vet man helt säkert åt vilket håll kärleken kommer att flyta. Jo, jag vet det också, att man aldrig kan veta någonting säkert. Så jag gör mitt bästa. Tänker här och nu och lita på mitt hjärta, på känslan av att vara hel i hans närhet och på känslan av den stora tomheten som fyller mig när vi skiljs åt. Och jag tror att det är precis där jag har det. Det är precis där jag vet. Det är där jag vågar landa i känslan av oss. Det är då allt känns självklart. Och då räcker modet precis till för att våga lita. Precis ...