Om att sakna livet ...

Jag börjar tröttna på att vara trött. Vill inte längre glida runt med ofixat hår, utan smycken och iförd haremsbrallor och linne. Orkar för fan inte ens ha bh på mig längre. Allt är i vägen, skavigt, jobbigt, besvärligt. Efter två år med utmattningssyndrom och ångest från de djupare delarna av helvetet börjar jag faktiskt tröttna riktigt rejält, både på mig själv och på livet jag lever. Eller är det livet jag inte lever. I snart två år har mitt liv stått på paus. Och jag bara väntar på att pausen ska vara över, längtar efter att den ska ta slut, så att jag orkar börja leva igen. Jag längtar glädje, smycken, nyfärgat hår och fina kläder. Jag önskar ork, massor av vilja och känslan av att vara full av liv. Jag vill umgås med mina vänner, babbla om oviktigheter och viktigheter tills jag blir hes, skratta tills tårarna rinner och magen krampar. Jag vill gå på magiska konserter, fika bort några timmar på ett café, knö i mig indisk mat på restaurang tills jag knappt orkar sitta rakt, se fantastiska filmer på bio. Jag vill till och med råka gå på kassa konserter, glömma av att äta tills jag blir så hungrig att jag blir sur och grinig, och jag vill se skitfilmer, så länge jag får göra det med människorna jag älskar. Jag vill ha kollegor som ibland driver mig till vansinne men som oftast plockar fram det bästa i mig. Jag vill sprudla av energi och tramsa tills jag nästan tröttnar på mig själv. Jag vill drömma drömmar som känns möjliga att genomföra. Jag vill dricka rödvin, hamna på en efterfest och dansa till märklig musik. Jag vill snacka bort en hel natt och upptäcka att jag glömt att gå och lägga mig när  morgonen gryr utanför fönstren. Jag vill sova en hel natt och vakna pigg och utvilad. Jag vill kunna läsa en bok som är så vansinnigt bra att jag t o m måste ha med mig den när jag går på toaletten. Jag vill göra roligheter med mina barn. Jag vill tillbringa tid med den jag älskar när som helst och var som helst. Jag vill hitta på dumheter, galenskaper eller bara enkla vardagliga saker. Jag vill helt enkelt bara leva igen. Jag saknar livet ...