Tankar om framtiden och sånt ...

Det har varit tyst här ett tag, över ett år ser jag när jag tittar bakåt i inläggen. Jag har visst haft fullt upp med att leva. Självklart har jag tänkt under tiden men inte haft ork att förmedla mig. Kanske har jag heller inte haft behov av att skriva. Nu händer det dock grejer som göra att jag behöver samla ihop lite tankar igen.

Hela våren och fram tills nu har jag deltagit i en rehabiliteringsinsats i tre steg, Ny kraft, Aktiv hälsa och POINT. Det har varit fantastiskt. Jag har fått smyga igång med aktiviteter, en sak i taget, en dag i taget. Jag började med yoga och utökade sedan successivt med skogspromenader, träning på Frisks och Kreativ verkstad. Det har gått bra. Jag har klarat det. Och det känns som om jag långsamt har börjat komma tillbaks till livet igen. Det där verkliga livet ni vet, där man orkar mer än att bara äta, sova och andas. När sommaren kom fick jag ett uppehåll på 6 veckor och det kändes som semester. Och faktiskt, det här är den första sommaren sedan jag blev sjuk som jag har orkat ha något som liknar semester. Jag har orkat umgås med min familj, träffa vänner, åka iväg och bo på hotell, tillbringa en dag på Liseberg, göra utflykter, åka och bada nästan varje dag och tom gå på fest. Jag får fortfarande göra allt på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Jag kan inte slarva med att äta och låta hjärnan vila regelbundet under dagarna, då havererar jag direkt. Men om jag sköter mig som jag ska så orkar jag. Då orkar jag leva. Vilken grej!

Nu har jag just avslutat 6 veckor på POINT. Jag har fått hjälp med att landa i var jag befinner mig just nu och jag har fått stöd i att tänka framåt. Nästa steg är arbetsträning. Det som tidigare känts så fruktansvärt långt borta är nu här. Jag är redo. Inte för att arbetsträna på min egen arbetsplats, eller ens inom mitt eget yrkesområde. Det skulle suga alldeles för mycket energi ur mig. Istället måste jag tänka nytt, annat. Det är inte lätt, men jag landar i att det måste vara något praktiskt, något kreativt, kanske något fysiskt. Jag har några idéer som jag ska undersöka. Och samtidigt är jag helt förvirrad, för vad sjutton kan man jobba med om man inte ska arbeta inom skolan, med människor eller i för stimmiga miljöer ... 

Som tur är har jag en hel hög av kloka människor omkring mig som hjälper mig att tänka, och på samma gång peppa mig och hålla mig i strama tyglar. Förutom de fantastiska människorna på rehabiliteringen och min trygga, kloka rehabsamordnare så har jag nu fått en ny handläggare på Försäkringskassan, en ny kontakt på Arbetsförmedlingen och en ny fast läkare. Alla nya är kvinnor och första intrycket är att samtliga är mycket kompetenta. Så nu lägger jag delar av mitt liv i deras händer och låter dem hjälpa mig att lotsa mig framåt och in i allt det nya som ska komma.

Hej Framtiden!