Det sägs att det är de små sakerna i livet som gör själva livet. När man inte är helt och hållet vän med det liv man för tillfället lever, med livet i sin helhet, då blir de små sakerna på något vis de allra viktigaste. Det kan vara att kunna storhandla utan att få en ångestattack, en människa inom vården som får en skratta mitt i sitt elände, en lång och varm spontankram av en granne som förstår, en chokladkaka från någon som vill muntra upp, ett mess från en vän som vill bjuda på kvällsmat och bäbisgos, en påminnelse från familj eller vänner om att de finns till hands när man har behov av det, att få sova i tre timmar sammanhängande, att se en bild på facebook av en barnsligt lycklig son många mil bort, en enkel kommentar om att man är fin trots att man själv känner sig som ett totalt ras, eller att, bara ett par timmar efter att man skiljts åt, få ett längtansmess från den man älskar. Det gäller att hitta de där små små sakerna. Det gäller att vara lyhörd och fånga dem, de där sakerna som gör att man lyfter och lättar mitt i allt det mörka.
Jag och den jag älskar pratar ofta om det här, om det stora i det där lilla, om hur det är de sakerna som gör DET och hur viktigt det är att veta att uppskatta dem när de inträffar. Små saker som att bara ligga nära, att känna lugnet sprida sig i kroppen bara av att känna den andras hjärtslag, att söka varandras kroppar i sömnen på natten, att smaka, lukta, gosa, känna just precis när man har lust med det, att få tillbringa en helg helt utan måsten tillsammans, att påminna varandra om hur mycket man älskar mitt i något tråkigt vardagligt, att tramsa och skratta åt egentligen ingenting eller åt det helt underbara i att man är tillsammans, att komma på i morgonsängen att varm choklad vore den bästa starten på dagen, eller att i samma stund inse att man är i enormt behov av kladdkaka, att sedan baka och trycka i sig så mycket att man blir så proppmätt att man inte orkar äta middag, och att sedan komma överens om att mat är överskattat och att det går lika bra med te och mackor. Det är just precis de små sakerna som gör det. Det är de sakerna som gör själva livet. Det är de sakerna som räknas. Det handlar om här och nu.
Och just idag, här och nu, är jag uppfylld av kärlek och lugn efter en hel helg med min kärleksmänniska. Inte en enda känsla av ångest fladdrar i min kropp. Imorgon kan den vara tillbaks den där underbara ångesten. Den som jag måste lära mig att acceptera. Men just idag är den någon helt annanstans än här hos mig. Och jag är tacksam för just precis det lilla. Och för att det ligger en helt orörd favoritchokladkaka i mitt skafferi ...
